Om arkitektur

Ljus

IMG_1775   IMG_1776
(Punktbelysning och levande ljus – båda mest för stämningen)

Den mörkaste delen på året är här.
Bor man där jag bor, i mörkaste Småland, så innebär det väldigt få soltimmar.
För att må bra behöver vi först och främst ta vara på de få soltimmarna vi har.
Men vi behöver också komplettera med artificiellt ljus. Av praktiska skäl såväl som känslomässiga.

Vi använder ljuset för att lysa upp, av rent praktiska orsaker.
Men vi kan också använda det till att förstärka arkitektoniska detaljer eller för att skapa en stämning.

Belysningsdesign är ett brett ämne. Ett svårt sådant.
Det handlar om ljusstyrka, LUX, om ljustemperatur och ljusets färg.
De praktiska kraven måste balanseras med de estetiska.

Man brukar skilja på allmänbelysning, stämningsbelysning och punktbelysning.
Flera ljuskällor ger ofta ett mysigare intryck än en enda stor även om man
med hjälp av dimmers kan använda samma ljuskälla i olika syften.

Grunden till god belysning är allmänbelysningen som skapas lättast utan synliga ljuskällor, exempelvis med spotlights. (Observera att alla taklampor inte skapar bra allmänbelysning. Vissa hamnar snarare i facket stämningsbelysning.)
Stämningsbelysningen innefattar generellt lampor med dimmer och levande ljus/eld.
Punktbelysning, som jag tycker är den enklaste, kan ha en praktisk betydelse i badrum, kök och vid arbetsplatsen. Men kan också användas för att förstärka och accentuera detaljer.

I vissa fall tycker jag att det kan räcka med punktbelysning och stämningsbelysning. I andra är en bra allmänbelysning viktigast. Det handlar om vad man använder rummet till.

Vi har, efter att snart ha bott i huset i ett år, ännu inte fått till tillfredställande belysning i alla rum. Det börjar bli väldigt tydligt nu när det är mörkt i princip alla timmar vi spenderar hemma på vardagarna. Vi har till exempel bara en ljuskälla i sovrummet och det är en fönsterlampa. (!!)
Det börjar bli dags att ta tag i det nu!

På besök

IMG_1284  IMG_1281

IMG_1278  IMG_1274

I mitt jobb får jag ibland möjlighet att komma in i lokaler som jag aldrig skulle ha besökt annars.
Hus som jag passerar nästan varje dag men aldrig har sett från insidan.
Ofta går innehållet att förutse, men ibland, då och då, blir man överraskad.
Idag var en sån dag.

Vid ett besök i ett av stadens mindre hotell.
Med en tilltalande atmosfär och fina detaljer.
Inspirerande och utmanande.

Att vara arkitekt förpliktigar?

Kontor

Sen vi startade vårt lilla arkitektkontor 2011 har vi tagit emot nästan 100 privata beställare, familjer med renoverings- och ombyggnadsplaner.
Och ja, en och annan som har byggt helt nytt också så klart.

Det är jätteroligt!

Men ibland hamnar vi i intressekonflikt.
Våra beställare är ofta förberedda när de kommer till oss, vissa väldigt bestämda.
Vi tänker alltid fritt och föreslår/råder alltid kunden till de åtgärder som vi tycker ger mest arkitektoniska kvalitéer (avseende funktion, estetik, ekonomi etc.)

Ibland innebär det att vi går emot beställarens ursprungliga plan och drömmar. Ibland lyckas vi ”öppna ögonen” på någon och hen ser nya möjliga vägar att lösa sitt behov på. Då kan vi tillsammans hitta den bästa lösningen.

Men, ibland, nån gång då och då, lyckas vi inte vara tillräckligt övertygande (eller pedagogiska?). Beställaren vill ha det hen kom för, trots att vi avråder. Vad gör vi då?

Ja, det är ju inte lätt att säga till en kund, att då bryter vi här. Ta betalt för ingenting?
Kunden har ju bett om, och blivit lovad en produkt. En ritning (oftast).
Ibland har vi löst det så att vi har tagit bort vårt namn från ritningen.
Beställaren har fått stå för ”produkten” själv.

Men varje gång undrar vi också. Gjorde vi rätt nu? Eller skulle vi helt enkelt ha sagt nej?

Ni andra arkitekter (eller ni som jobbar med liknande uppgifter mot privatkunder), hur tänker och agerar ni i de här situationerna?

Och alla ni andra? Vad skulle ni förvänta er om ni anlitade en arkitekt?

Genomsikt och ljusinsläpp

När vi köpte vårt hus var vissa dörrar igensatta. Många tycker att det kan vara ett problem att ha flera dörrar till exempelvis ett sovrum. Svårt att möblera är det vanligaste argumentet.

För vårt hus, som är ganska litet, 80 kvm (med tillbyggnad, i bottenplan) innebar det att man rörde sig på ett onaturligt sätt. Befann man sig till exempel i sovrummet när det ringde på dörren fick man passera alla rum utom toaletten för att kunna öppna. Det gjorde också att det upplevdes trångt och litet.

 

AxialitetFÖRE

 (Ursprunglig planlösning)

En av de första sakerna vi gjorde efter att vi fick tillträde vara att öppna upp mellan entrén och sovrummet och senare mellan hallen och allrummet. Som tur var fanns de gamla öppningarna kvar i väggarna.

Axialitet

(Luftigare planlösning efter att öppningarna är återställda)

Vad vann vi då på detta?
Varje rum har kontakt med minst två andra och man behöver inte alltid passera köket när man rör sig mellan rummen. När vi låter innerdörrarna stå öppna får vi in ljus från alla väderstreck och har genomsikt genom huset från alla rum.
Huset känns rymligare och ljusare helt enkelt.

Planerar lektioner

ID-10016167

(Foto: Hand with world by Salvatore Vuono/FreeDigitalPhotos.net)

Jag har ägnat dagen åt att göra ett kursupplägg.
Planera en föreläsning som börjar med en jordglob
och avslutas i en inzoomad stadsplan.
Reda ut arkitektoniska begrepp,
först i huvudet – sen på papper.
Om två veckor börjar höstterminen.

Mitt jobb är helt klart omväxlande!

 

 

 

 

 

 

 

Vad är ett rum?

ID-1005226
(Foto: ”Avenue Of Limes” by Tom Curtis/FreeDigitalPhotos.net)

När jag läste till arkitekt hade vi två stora kursblock som hette Rum 1 och Rum 2.
Vi fick som första uppgift att gestalta tre för oss olika rum.
Det ligger lätt tillhands att tänka rum som något som begränsas av fyra väggar, golv och tak. Och så tänkte jag också den där gången när jag först fick uppgiften.

Men rum, eller rumslighet, är så mycket mer. Ett rum kan utgöras av en matta, en möbelgrupp eller en skiftning i material. Ett rum kan vara en spegelblank sjö avgränsad av strandlinjen. Rum kan växa och krympa utifrån humör och tid på dygnet. En trädkrona kan uppfattas som ett rum medan rummet i nästa stund utgörs av hela skogen. På inrednings- och arkitekturspråk talas det ofta om ”rum-i-rummen”.

Serier av rum och rumsligheter bildar sekvenser. Sekvenser som tillsammans bildar ett sammanhang. I dessa sammanhang lever vi. En av arkitektens största uppgifter är således att skapa rum/rumsligheter såväl i byggnader som i staden. Rum att leva i.

Jag tänker ofta på den där uppgiften vi fick och på hur den har förändrat min syn på rum.

Vad är ett rum för dig?